22 mars 2015

Nå dina drömmars mål




I går föreläste Jonna Jinton och Lars Losvik över temat "Fokusera–nå dina drömmars mål" på Juthbacka Herrgård. Livsenergi och glädje stod båda för och i övrigt kompletterade de varandra bra. Lars inledde dagen med exempel på människor som genom att utmana sina gränser har lyckats nå sina mål. Han ställde också viktiga frågor, bland annat hur vi pratar med oss själva, hur den inre dialogen ser ut. Jag insåg att en hel del negativa tankar dagligen passerar i mitt huvud trots att jag ser mig som en mycket positiv person. Det visade sig direkt vid lunchen då jag som fiskallergiker sa "nej, nu är det säkert fisk", ett typexempel på en helt onödig negativ tanke. Det var griskött. Alltför ofta reagerar eller oroar man sig för saker i onödan som knappast händer.


Jonnas blogg har jag med intresse följt från början när hon för fyra år sedan flyttade från Göteborg till Norrland och den lilla byn Grundtjärn med tio invånare. Jag tycker hon på ett härligt sätt förmedlar ett grundläggande mänskligt varande med sin naturnära livsstil. Dessutom fascineras jag av konstnären i henne och tycker att det är härligt med en blogg som är ärligt vacker.


Jag önskade också få ett Jonna-hopp på bild och hon sprang glatt uppför backen.


De stenskulpturer som hon gjort har jag alltid tyckt mycket om och när jag kom hem med inspirationen på topp tänkte jag att jag måste testa att balansera några stenar på varandra och det var faktiskt lättare än jag trodde. 


Att plocka och rada stenar är en skön avkoppling men hittills har jag bara hållit på med vår stenmur men det var sannerligen roligt att bygga på höjden också.


Nu är det bara att hoppa vidare mot våren med mål och mening!

18 september 2014

Lek på gång!

Vi har mycket arbete och lek på gång på samma gång, och det är ju roligt!


Jag har fotograferat en hel del lustigheter och vi kan kalla det arbete fast jag förstår att inte alla ser arbete i det här.


Sånt här.


Och det här.


Massor av gamla dokument och papperssaker har jag fotograferat i butiken.

Min söta hjälpreda ser till att allt räcker dubbelt så länge att göra än vanligt och det är bra för mig, att öva långsamheten.

25 juni 2014

Saker, skogen och havet

Sommar betyder att det är mycket på gång för oss på många plan. Blogginläggen blir knappast så täta och kvalitativa men det kan ju vara roligt med lite livstecken i alla fall fast jag aldrig kommer att hinna genomföra alla i huvudet planerade inlägg.

Vi har nyligen tömt en lastbil på massor av grejer. Här kan ni se flera bilder.

Och två bilder från midsommarhelgen, en skogstur till 16 meter höga Lostenen, Finlands högsta flyttblock och en havsvisit mitt i natten. 


Pojkarna och stenen.


Flickan och havet.

11 mars 2014

Mössan, väskan och statistiken

Jag köper inte lika mycket som förr från vår butik för vi har huset fullt och mer än vi behöver men ibland får vi in vissa saker som jag helt enkelt inte kan motstå. Som den här gröna mössan och pippikappsäcken.



Jag brukar falla för obetydliga, oanvändbara saker men de här två sakerna är ju dessutom funktionsdugliga och praktiska. Är det någon stickerska som känner till detta mönster eller något liknande? Mössan ser ut att vara rolig att tillverka.


Eftersom kappsäcken inte är full med guldpengar och jag tycker det är bra att hålla en låg konsumtionsnivå så har jag från och med årsskiftet börjat bokföra alla inköp vi gör förutom mat och andra hushålls/dagligvaror. En hittills enkel bokföring eftersom saldot i mitten av mars endast är fem par strumpor i nyinköp. Loppissaldot ligger för tillfället på 90,20€. 


Jag brukar komma på mig själv med att säga två saker rätt så ofta, det ena är "Vi är nästan aldrig sjuka". (Då tänker jag alltså på förkylning, feber och liknande, inte de kroniska varianterna och ålderskrämporna.) Därför har jag också börjat anteckna våra sjukdagar för att kontrollera om jag överdriver. Inga anteckningar har funnits i vårt familjestatistik-dokument under fliken sjuklingar förrän igår. Magsjuka 2 x pojke noterat, ujuj.


Den andra saken som jag brukar säga rätt så ofta är "jag är nästan aldrig till stan", så även stadsresor finns nu med i vår statistik. Hittills i år har jag bara varit två gånger till "stan", förutom två resor som jag sätter på arbetskontot och alltså inte räknar. 

Det låter kanske som överdriven dokumentation men samtidigt tycker jag att det är intressant att för en period studera sina vanor, vanor är ju just vanor som man inte oftast reflekterar så mycket över. En av våra vänner nämnde att han hade varit till "stan" två gånger i fjol, men han tyckte att det kunde ha räckt med en gång. Det är fint att man är nöjd med att vara på ett ställe och jag beundrar människor som klarar av att inte vara rastlösa och alltid på väg.

Samtidigt tycker jag förstås inte att man skall isolera sig. Ibland behöver man packa väskan och bege sig iväg för att samla nya upplevelser där det finns många människor. Men att packa en väska för en ensam- eller familjeutflykt till en skog eller en övergiven plats rankas lika högt på min drömreselista. Jag förstår att många kan tycka att det låter inskränkt, men alla upplever vi saker och ting på olika sätt under olika tider. Inuti mig finns så många rikt illustrerade bilder, berättelser och oförverkligade visioner att jag inte har behov av alltför mycket intryck utifrån, inte just nu i alla fall.

En kul detalj med tanke på det här med att inte åka någonstans är bloggkommentaren jag en gång fick efter att ha besökt bloggprisgalan i huvudstaden: "Nästa gång ni är i Helsingfors så bjuder jag gärna på kaffe." Ja, vanorna är som sagt olika, kommentatorn visste inte då att jag bara hade druckit kaffe en gång i mitt liv och att det var femton år sedan jag senast hade besökt Helsingfors.

28 januari 2014

Dadelbollar

Vi har byggt vårt hus genom att försöka välja hälsosamma material och nu när huset står på sin plats och inte kräver lika mycket arbete har vi börjat fundera mera på andra hälsosamheter, t.ex. vad vi äter. Vi försöker mer och mer köpa ekologiskt odlad mat och dra ner på sötsakerna. Barnen har alltid haft godisdag men vi föräldrar har haft svårt att hålla oss till bara en dag i veckan... Nu har vi tänkt kasta ut det vita sockret för gott och hittills har det gått över förväntan, hoppas det håller i sig. Sen borde vi väl överväga någon form av motion också, men där är vi inte riktigt än.

Kokosbollarna eller dadelbollarna på bilden har blivit våra favoriter när vi vill äta något gott. Jag har inte utgått från något speciellt recept utan gör som när jag blandar färg, rör ihop efter känsla: ett paket dadlar kokas med lite förmiddagskaffe, någon sked kokosolja och lite honung rörs i, kakao och havregryn tillsätts tills en rullningsbar konsistens är uppnådd. In i frysen och mums så goda de sen är att äta!

25 november 2013

Kokosdeodorant och tvättnötter

Vi försöker byta ut en del produkter här hemma till mer miljö- och människovänligare alternativ. För ett tag sedan gjorde jag en egen deodorant, tycker den fungerar bra och luktar gott. Hos Morotsliv hittar ni receptet, där finns också massor av annan intressant läsning.

Jag har också funderat på att sluta med schampo. Kitten von Kat berättar sin hårhistoria här, hon har inte använt schampo på tre år. Men en avväjningsperiod när man hamnar att gå omkring med mycket fett hår lockar inte så mycket. Matsoda skall jag ge en chans som hon också tipsar om.

Att tvätta håret med ägg är också ett alternativ, jag blev väldigt förtjust i att se Marias hårvolym när hon börjat äggtvätta, läs här om ni vill testa på det.


Istället för tvättmedel har vi börjat använda tvättnötter ibland. Förutom då de där genomblöta utekläderna som har gnidits i gyttja och gnuggats mot trädstammar skall tvättas. Ännu har vi alltså inte övergått helt till tvättnötter men för lättsmutsad tvätt tycker jag att de är ett riktigt bra alternativ.
Tvättnöten är egentligen ett torkat bär med ett högt saponininnehåll, vid maskintvätt sätter man några krossade nötter i en tvättpåse istället för tvättmedel och tvättar som vanligt. 

01 september 2013

Sommaren 2013

Innan hösten riktigt tar fart skall jag dela med mig av några bilder från sommaren som har varit av den intensiva sorten!

Skalle-Pär och Sturkas kunde man träffa på i Purmo under juli månad. Halva sommaren har Holger iklätt sig rövarkläder och intagit rövarroll i Pedersöre sommarteaters pjäs "Ronja Rövardotter". 


Drama, känslor och ett häftigt borgbygge.


På hemmaplan har vi inte hunnit bygga alls vad vi hade tänkt. Vi har inte ens fått kvisten klar. Barnen har stått mest för sommarens byggande i form av kojor, bilar och andra mojänger.


Vi har möblerat om en hel del i butiken, byggnadsvårdsprodukterna har fått ett större rum.



Det blev Loppisrace i Purmo i år igen. Här kan man se några bilder till.


Vi har fått mycket bär i trädgården och ätit upp alla. Däremot har vi inte plockat lingon än vilket jag hoppas vi ännu kommer oss för att göra.


Vi har varit på familjeläger där man bland mycket annat kunde åka i linbana. 


Besökt Jakobsdagar.


Umgåtts med finaste lillasyster.





Vi har träffat många trevliga människor och umgåtts med goda vänner. Vi har också haft besök av Valter. Jag är inte så där speciellt hundkär men Valter som är en fransk bulldogg blev jag mycket förtjust i. Han var extra fin. Valter anlände till oss med husse Johan och hans fru Ida. De byggnadsvårdar och renoverar också ett hus, titta in på Johans blogg så får ni bland annat fint se bilder från deras byggprojekt.


Gårdsloppis hör sommaren till, det blev en hel del sådana besök och hos Johanna var det extra trevligt.


I farstukvisten hade hon samtidigt en Pop-up shop där hon sålde sina fina och färgglada egendesignade produkter.


Ett samlat foto på barnen brukar jag alltid försöka få till under sommaren. Det är roligt att se hur de växer för varje år!






14 juni 2013

Företagandet och nya medarbetare!

Det har hänt en hel del i vårt företag Lundagård, sedan årsskiftet har vi två nya kompanjoner! Jag skall berätta mera om det men en kort tillbakablick till att börja med:

Våren 2008 startade vi företaget, en pytteliten butik inhyst i det hus vi bodde i. Följande vår startade vi också webshopen och förstorade i samma veva butiksutrymmet från de ca sex kvadratmetrarna till sexton. När vi själva flyttade ut hösten 2010 kunde vi ta hela huset i bruk för butiken. Så har det rullat på i fem år.

Det har varit mycket arbete med att starta upp ett företag och sätta sig in i nya områden så som skatter, bokföring, näthandel och att försöka lära sig att prata finska med kunderna. Samtidigt är det ett väldigt roligt arbete. Att själv få planera sin arbetstid, bestämma vad, hur och när gällande allt. Vi uppskattar att kunna vara nära och tillgängliga för barnen då vi jobbar en hel del hemifrån eller vid butiken som bara är en halv kilometer från vårt hem. Naturligtvis har det också sina nackdelar, då det vissa perioder är mera arbete och man lätt blir en irriterad och frånvarande förälder trots att man är hemma.


Många undrar hur det går, vad vi försörjer oss på och vad vi egentligen arbetar med. Det finns ett stort intresse för äldre prylar och hus och det finns inte så många som arbetar med liknande i våra trakter så vi har fullt upp med att hitta nya gamla saker och leverera försändelser. Lönen är inte den högsta men vi har valt att leva på ett sådant sätt att vi inte har så stora utgifter och hittills har det gått runt.


Förutom intresse för byggnadsvård har både jag och Christian andra områden som vi vill ägna mera tid åt. Christian har startat Soulman, där han utför förstärkarservice, bygger pedalbord och utvecklar egna gitarreffekter. Jag vill satsa mera på konst, foto, form och överlag få lite mer utlopp för kreativiteten. Att jobba med en webshop är till mycket stor del administrativt arbete och just den biten är inte något vi brinner lika mycket för som allt det andra. 

Då vi arbetat så länge tillsammans började vi tycka att det kunde vara bra att gå ett steg vidare, att få lite input utifrån, att också arbeta med någon annan. Att fundera i de banorna kändes som ett stort steg till att börja med men ändå det enda sättet att gå vidare då vi också visste att vi ville jobba med annat. Att banta ner Lundagårds verksamhet var inget alternativ och att börja jobba 150% hade vi inte intresse av.


En dag när jag satt och suckade över arbetet med bokföringen och tyckte det kunde vara bra med en förändring skickade jag ett sms till våra nyfunna vänner Mia och Hans på Lufolk och frågade om de var intresserade av att bli delägare i Lundagård. På den vägen är det. De har liknande intressen som oss, Christian har hjälpt till med byggandet av deras husgrund i granitsten och jag har tidigare träffat Mia på bloggträffar.


Nu har Mia jobbat i butiken sedan januari och börjar vara insatt i jobbet, ha koll på spårskruvar, skruttgrön linoljefärg och alla de attiraljer man kan tänkas hitta i butiken. I huvudsak kommer jag och Mia att arbeta med webshopen och butiken, Hans som är ekonom tar hand om ekonomin och Christian fortsätter med att plocka och packa möbler och tar hand om allt möjligt annat som behöver fixas.

Vi kommer att fortsätta som förr och erbjuda byggnadsvårdsprodukter, speciella föremål och inredningsartiklar, vi gillar alla återanvändning och att se gamla saker hitta nya hem! På tisdagarna har vi förlängt öppettiderna och har nu öppet kl. 12–19. Vanligtvis är någon av oss på plats varje vardag så det är bara att titta in om dörren är öppen, välkommen!

11 juni 2013

Sommarens studentfest

Förra helgen packade vi finkläderna och åkte iväg på en lång bilresa till södra Finlands fina landsbygd för att fira min systerdotter som blev student.


En hel del Kirppis-skyltar har börjat dyka upp längs med de finländska vägarna och vi pausade just vid en sådan skylt och åt vår matsäck.


Vi köpte också två gamla spargrisar för en billig slant.


Så var vi framme vid målet!


Och kunde gratulera studenten!



Hon bjöd på hemgjorda smörgåstårtor av surdegsbröd med fyllning av kött från gårdens egna djur. Vi fick också smaka på bullar gjorda av surdeg, de smakade riktigt bra! Kossorna fick nöja sig med att tugga på en studentros.


Jag har tre systrar, vi träffas inte så ofta på grund av de långa avstånden mellan våra bostadsorter men när vi träffas är det väldigt roligt! Denna gång var vi alla på plats med alla våra familjemedlemmar och vår mamma som har sexton barnbarn.


Efter student-, släkt- och familjefotografering så gick vi en rundtur på gården.




Sonen i huset visade oss sin verkstad.




Och så körde vi alla i tur och ordning, iförda festkläderna, runt med en liten lastare.


Så blev det dags att hälsa på djuren.


Helt nya bekantskaper för Lisa.


De skulle också ha mat.


Alla ville hjälpa till.





Drömjobbet.







Barnen klättrade på gårdens berg. Hos oss är omgivningen väldigt platt så dessa höjdskillnader är alltid uppskattade.


Några av oss tog ett kvällsdopp och barnen samlade snäckor.


Följande morgon serverades morgonmålet utomhus.


Familjens hem har den senaste tiden fått en rejäl fasadförvandling till det urprungliga, mineritplattor har avlägsnats, fönster enligt gammal modell, kittade och linoljefärgsmålade har ersatt 60-tals fönstren och fasaden har målats med egenkokad gul slamfärg. Ett mycket lyckat resultat, det var roligt att se gulmylla i verkligheten, rödmylla ser man överallt men gulmyllade hus stöter man inte så ofta på.



Trappan har de tillverkat av värmebehandlat trä för att slippa tryckimpregnerat material. Den vackra stensättningen av uteplatsen har min syster pusslat ihop. Det runda bordet är också hembyggt.


Den rejäla uteplatsen i sten passar fint ihop med huset och den ser ut att ha funnits där ett bra tag trots att den är nybyggd.


Så blev det dags för traktorkörning!


Alla i tur och ordning...


Klappa katt...


...och gunga hör också till.


Under natten föddes kalven Ior som vi hälsade på innan vi åkte hem.


Visst är vi vana med landsbygd men nog är det på något sätt lite extra vackert några hundra kilometer söderut! Förstås är det alltid roligt att se en annan miljö än den man vistas i dagligen men sist och slutligen är det ändå människorna och djuren som är kronan på verket.

  © Blogger template Simple n' Sweet by Ourblogtemplates.com 2009

Back to TOP